|
Varför köpte vi just en Degu?
Det kan man fråga sig! Vi skulle egentligen köpa en
mus, men då buren stod bredvid buren med Degusar, blev plötsligt mössen
tråkiga i jämförelse. Avsevärd prisskillnad var det förstås, men vi
bestämde oss således för en Degu. Hade vi vetat vad som komma skall
så....
Första tiden!
(Februari 2003)
Den första tiden bodde Degun i en liten musbur. Under
tiden höll jag på att snickra ihop den stora buren som du kan se på en
av sidorna här. Under den tiden var Degun väldigt rädd av sig, och vi
pratade med den väldigt ofta, och bekantade oss med den. Så värst rolig
var den inte just då. Han var ändå så gullig att man inte kunde låta bli
att titta till honom hela tiden. Han åt ordentligt och såg ut att trivas
trots den lilla buren.
Den stora buren blev klar och han kunde flytta in.
Värsta hotel Hilton! Tre våningar med hyllor, saker och matskålar. Nu
blev det ännu lättare att fortsätta bekanta sig med honom, då buren var
hög, kom man i bra höjd, då hyllorna låg framför dig när du stod upp.
Det blev lättare på så vis att man passerade buren på rätt höjd när man
gick förbi, och då kunde man slänga ett par ord med honom. Det blev allt
oftare man gick fram till honom och pratade.
Äntligen riktig bekanta!
(Mars 2003)
Efter mycket prat, kliande mm verkade det att lossna
rejält i våra relationer. Han hade lärt sig buren utan och innan,
klättrade och for runt som en iller. Dessutom vågade han bli upptagen av
varsamma händer, och klättra runt på oss. Vi hade dessutom hört de
första ljuden från honom. Det första var ett högt och skarpt pip när
någon gjorde ett högt ljud, eller tex slog igen ytterdörren.
Detta pip tyder på att han registrerar att något
nytt plötsligt händer i hans omgivning. En dörr stängs med en smäll,
direkt efter kommer ett högt pip. Detta kan man tolka som ett "välkommen hem" om man
vill, det blir trevligt att komma hem, när Jåttan (som han heter) genast
piper sitt höga pip.
När han blir riktigt skrämd, det kan hända om man
kommer in i dörröppningen lite för hastigt, speciellt om det är mörkt i
rummet, då piper han samma pip, fast flera gånger i mycket hastig följd.
Vi börjar ana här att Degun har ett utvecklat språk, som låter oss
förstå en hel del vad han vill och känner.
Otroligt! Flera härliga ljud!
(April 2003)
Nu har vi vant oss vid Jåttans alla ljud. Han har
verkligen blivit tam nu! Vi är i familjen 4 stycken, som alla går fram
till honom då och då, vi har blivit hans "flock" och vill hela tiden
konversera med oss, känna att vi är där och han är en av oss. På annat
sätt kan vi inte tolka hans breda repertoar av olika ljud, men aldrig
han ger ett ljud som inte stämmer med vad vi lärt oss att just det
ljudet betyder.
Höga pip samtidigt som han far runt i buren = "jag
vill definitivt ha er uppmärksamhet, något är inte bra. Eller om han
känner doften av något han älskar och vill ha. Ju högre pipande, ju mera
brådskande / allvarligt är det. samma sak händer om han hör ett ljud,
tex prasslet från påsen med pellets, då för att han blir uppjagad över
vad han vet vad han skall få.
Sitter Jåttan på en gren och tittar ut över köket
genom dörröppningen, och samtidigt piper till och flyttar sig då och då,
menar han "Jag vill ochså ha det ni äter" Detta händer oftast i samband
med att vi äter middag.
Ibland sitter han stilla och piper endast när vi
pratar med honom. Vi säger något och han svarar med ett eller flera
stora och små pip. Sedan verkar han vänta på att vi säger något igen,
och då svarar han igen.
Småprat på
kvällskvisten
När Jåttan bara småpratar, med sig själv eller med
oss, ger han de vackraste toner ifrån sig. Långa pip, som sakta sjunker
i ton. Lite som när valarna piper sitt sorgsna läte. Det är så vackra
ljud så man blir salig. Det verkar vara liksom lite förströelseprat,
bara för att ha kontakt med oss.
Om man sent på kvällen går fram till buren lugnt och
försiktigt, kan man få en riktigt mysig pratstund med Jåttan. När allt
blivit lugnt i huset, någon kanske har lagt sig, eller ser på tv lite
tyst, då är Jåttan ofta lite småtrött och slö. Då skall man viska till
honom, så viskar han tillbaks med de sprödaste toner. Han liksom
"småtjattrar".
När Jåttan blir en
"jutten jåtta"
En del ljud är mera tydliga än andra. Det jag tänker
på är de ljud som talar om för oss att han vill vara ifred, endera när
han äter, eller när han ligger bekvämt och inte vill störas eller
flyttas på. Håller man en näve med tex pellets i handen, uppvaktar han
dig med fina små pip och dansar runt runt runt, i samma stund som
pelletsen hamnar i matskålen kan han mycket väl i stället börja "morra".
Nu låter det inte som det "morra" vi tänker på direkt, men väl ett hest
skorrande läta, blandat med ett mörkare pipande. Han kan ochså nafsa
till dig i fingret lite lätt, om du envisas med att sticka dit
fingrarna.
Blir han väldigt störd, eller tycker att det han fått
är en absolut superfavorit, kan han nästan genast endera springa och
sätta sig bakom något, för att få vara ifred, eller så springer han
genast och gräver ned munsbiten någonstans, tills han får vara ifred att
äta. Ett tydligt tecken är att han nästan alltid vänder dig ryggen, så
fort han satt tänderna i något. Han gör sig även lite rundare och
större, när han surar till sig.
Har vi sett hela
registret nu?
(Maj
2003)
Nu är frågan om han visat oss hela sitt register? Det
tror vi inte, det finns säkert mycket kvar att upptäcka ännu. det
senaste vi upptäckt, är hur kelen han kan bli. Nu är han så supertam,
att han är ett med oss, och tvärsom. Han är en hedersmedlem i familjen,
och vi utgör hans "flock". Ständig uppmärksamhet måste vi ha på honom,
det ser han till att få genom sina läten och beteenden. Ett fint samspel
har uppstått. när han nu är så trygg och tam som han verkar vara, så
visar han även upp en sida, där han underkastar sig ordentligt inför
oss.
Kelen till tusen!
Om han verkar lite kelen samt småtjattrar, kan man
börja att klia honom längs underkäken. Då gör han som Degun alltid gör,
nämligen lyfter det närmaste benet upp i luften, så att man kan komma åt
sidan under magen. Plötsligt kan han vrida sig, så att han ligger på
sidan samtidigt som han nafsar dig i fingrarna och handen och
småtjattrar, då visar han verkligen hur trygg han är med dig. Det är
inte i första taget som en liten gnagare vänder upp sin mage, då det som
instinkt finns nedärvt att alla hot, kommer uppifrån.
Framtiden får utvisa om vi har mera att upptäcka,
säkert har vi det. Nya upptäckter tänker jag skriva ned på den här
sidan, så får du ta del av dessa. Tills dess hoppas jag att du skaffar
en egen liten Degu, så du själv får uppleva dess intelligens,
genomtänkta språk samt dess märkvärdigt tydliga kroppsspråk
Tänk bara på, att detta inte är ett djur att ha, om
man inte har gått om tid, en mycket stor bur, samt självdiciplin i fråga
om vilken mat du skall ge den.
På återseende!
Till Förstasidan
|